Den där känslan..

Har ni någon gång känt den där känslan av att vara helt själv?
När vänner sviker och ni inte har någon kvar, det är precis där jag är nu.
Jag har många jag snackar med, men träffar jag dom? Svar NEJ.
Alltså har jag inte så många egentligen. Inte många jag litar på, nej ska jag vara ärlig litar jag inte på någon till 100% det finns alltid någor jag oroar mig för. Därför kan jag inte säga exakt allt. Hur mycket jag än vill.
Det tar lixom stopp, jag får inte ur mig det jag vill. Det spelar ingen roll hur mycket jag gråter det gör så fruktansvärt ont i mig. Ah jag vet, ni vet inte vad jag snackar om. Men eftersom att jag har denna bloggen som en öppen dagbok så får ni leva med det. Jag kanske kommer berätta längre fram när jag haft bloggen ett tag. För det är fortfarande så nära in på. Och gör fortfarande vänligt ont.
Rörigt inlägg med det får vara så, det är ju som sagt en öppen dagbok för mig.

//Miiicha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0